Mot hutongerna i galen trafik - adjö lyxig finans kvarter.
Vi äter frukost i strålande sol och magnolian utanför är magnifik ! Familjen har funderat på bäst sättet att åka från lyxiga Marriot till det något enklare Hutong hotellet på andra sidan finanskvarteren . Tunnelbanan med 1000 tals smackande kineser i rusningstrafik med 3 supertunga väskor lockar inte , men bil trafiken är lika galen den - pest eller kolera = det blir taxi !
Det finns dock ett problem - bara mindre taxibilar gäller om man ej i god tid beställt en stor ( tänkte inte på det som lorry gänget brukar säga ) Vi får dela upp oss och vänlig personal på hotellet styr upp allt mellan chaffisarna .
Jag dubbelkollar med personen ;
Vet båda om adressen som vi ska till ( hutongerna ligger i otroligt smala gränder och täta hus och allt ser lika dant ut )
Personalen försäkrar att de båda vet adressen OCH att min bil helt enkelt ska följa efter den som mannen sitter i -
Jag frågar en gång till ; Så min chaffis vet vart han ska åka!?
Personalen svarar om igen bedyrande Ja - han vet vart han ska köra er .
Har de även varandras telefonnummer , undrar jag lite oroligt ? medan mannens bil redan rivstartat . Det svarar inte personalen vid hotellet på och vår chaufför rivstartar även han , för att kunna komma ikapp ( "följa efter" i galen Peking trafik - hur tänkte dom nu - tänker jag ?)
I början går det hyfsat och sonen och jag njuter av utsikten i de finas kvarter och snackar skyskrapor . 
Men efter en stund börjar vår chaufför låta konstigt ( alltså konstigare än vad folket vanligtvis brukar här ) och han svettas synbart . Han gasar och saktar in och kör vidare , slappnar av och spänner sig , är tyst och så börjar han med konstiga ljud
igen . Plötsligt vänder han sig mot mig och gestikulerar på min mobil . Efter en stund förstår jag att han menar ; vilken adress var det vi skulle till ? Jag skakar på huvudet och pekar framför oss mot mannens bil någonstans i bilköerna långt borta i smoggen ( mannen hade kartan , fast han i sin mobil också hade en karta - jag blev helt lott lös ) Sedan pekar jag ( argsint) på hans mobil och framåt mot köerna igen , vilket ska betyda att HAN ska ringa SIN kollega - vilket taxi chauffören svarade nekande till ( fasen att man via kroppen kan uttrycka sig så bra 😁) Vi muttrar i var sina säten och han kör på , medan jag försöket nå min man i andra bilen . Han är dock mycket noga med att inte låta jobbet på något sätt drabbas av att tjänstemobilen ska belastas , så inget svar där inte . Sonen hetsar upp sig i baksätet och jag svarar med en jäkla ful ramsa , varpå sonen strax somnar . Jag försöker hänga med trafiken och spanar efter mannens bil , då det jag ändå hann med var att fota nummerplåten när de for iväg före oss .
Efter ett tag somnar även jag , hotellets frukost intag , värmen och cigarett rök lukt i bilen och anspänningen , samt mitt generella tillstånd i bilar gör mig trött . När jag vaknar har vi stannat och chauffören utstöter en rad olika läten som gör att jag om igen försöker ringa mannen . Han har förstått att något inte stämmer och var klok nog att sätta igång sin mobil . De både chaffisarna får kontakt och NU knappar vår chaffis in adressen i sin Gps ! Mannen och jag växlar mindre trevliga ord med varandra i stress och förargelse , som ändå slutar i samförstånd med att mobilerna ska vara på tills vi möts .
Resan fortsätter och slutar i en gränd , där adressen stämmer men inte numret på hutongen . Något hotel finns definitivt inte här ,även om jag förstår att det kommer att bli ett enklare boende som väntar oss . 
Nyfikna i området samlas runt taxin som parkerat på tvären med två bleka förvirrade och något stressiga västerlänningar i baksätet . Chauffören går ut och gestikulerar vilt , frågar , pratar ( vad vet jag 😳) men alla skakar på huvudet . Jag försöker nå min man och han svarar , men kan inte hjälpa till nämnvärt . Alla skyltar står på kinesiska , så vad ska jag säga när han frågar ; vart är ni NU då ?!😡 , när jag ser mig runt ser dessutom allt likadant ut , tvätt som hänger mellan husen , sopor , cyklar , bilar , moppar , folk , fä och gråa låga byggnader & massor av folk som flinar lite ! Chauffören ringer någon slags nummerupplysning som på knagglig engelska frågar vart jag ska och jag håller min lur mot hans , så att mannen kan bokstavera adressen - sonen lägger sig i på svenska och kineserna runt om som kan lite engelska försöker både lyssna och svara parallellt .
De mellan lurarna kommer ingen vart , men någon i folkmassan kan ändå urskilja mannens tydliga siffror som han skriker ut på engelska genom min mobil !
Han skrattar och pekar mot andra sidan av den trafikerade huvudgatan dom vi korsat för att komma in i gränden.
Lättade tackar och vinkar vi adjö till publiken och backar sakta och försiktigt ut igen . Mannen och jag hade bestämt att han skulle komma till huvudgatan så att vi åtminstone skulle känna igen någon/ got i allt vitt varr . Vi hittade varandra ganska snabbt och jag vet inte om chauffören eller vi var mest lättade när vi äntligen kunde kliva ut - när jag betalat taxi resan öppnar han fönstret och ropar" solly solly "efter oss . Svårt att bli arg liksom ...
Trötta rullar vi våra väskor till hutonghotelet där vi ska bo . 
Det är ett enkelt men jätte mysigt hotel med namnet ; Shichahai Shadow Art Preformance Hotel.
Det är ett enkelt men jätte mysigt hotel med namnet ; Shichahai Shadow Art Preformance Hotel.
Namnet kommer sig av att det bor flera konstnärer i området ,och att man just här satsar på den traditionella kinesiska skuggspelsteatern , både att tillverka , måla och att framföra regelbundet på hotellet . Flera av gästerna kom från Kina ,som hade med sig sina barn .När de ätit frukost gavs lektioner i att måla skuggspelsdockor samt hantering av själva teatern .
Vi fick det största rummet med en gigantisk säng 😳 Här låg vi tre tillsammans och svettades en stund ( och de sista nätterna i Peking ! ) innan vi bytte om och bekantar oss lite med omgivningen ,som nu skulle bli vår närmiljö innan hemresan .
Kvällen var ljummen och kring sjön Houhai och det var fullt pådrag med människor , matställen och försäljning av allt möjligt . Hade vi undrat ( och saknat) över möjligheten till en enkel bar eller café att sitta på , utan att behöva ära något , bara för att se på folk och lite " utsikt" , så fick vi den 1000 falt nu !
Problemet var bara att på varje litet hak dundrade 100 decibel ut från artisterna som spelade och sjöng schlager eller pop på kinesiska ! Det var helt omöjligt att vara i närheten !
Vi sökte så upp ett matställe där de serverades "Hot pot" , den mildare varianten med vatten och lite kryddor ( ingefära Sichuan peppar och persilja) . Till den tunt skivat kött och olika grönsaker .
Kvällspromenaden hem var skön mellan snirkliga Hutong gränder , vaktande hundar och sjungande fåglar .
Vi hittade hem till vårat lilla krypin och somnade gansk fort efter dagens äventyr !
