Resan hemåt..


Vi kom rödmosiga och målmedvetna fram och dängde väskorna på vågen- och fick lika snabbt dänga ner dem pga övervikt..
Så med road publik fick således mannen och jag riva upp packning och värdera vad som skulle ut ,och vad som fick stanna..Diskussionen löd..Hur många BH:ar HAR du ientligen-ja, men de väger inte så mycket..ja men i alla falll...är det NÖDVÄNDIGT ? Och vad är det här..är du en tusenfoting- hur många skor HAR du ientligen-ja men de väger inte så mycket heller..de e ju mest foppa skor...Och det här tunga då? Det är min necessär..Va fan finns i den då? Ja det undrar jag faktiskt med..Hur kan det bli så himla tungt med lite tandkräm och hud salva?? Vi fortsatte att plocka in och ut, och till slut blev emballgen godkända .Vi kunde pusta ut och starta hemfärden. Sonen sitter som ett skruvstäd i baksätet , man kan INTE titta ut (eller in) och jag har knäna under hakan och fötterna på allt som i sista minuten stuvades dit.
Rostock ligger ca 2,1/2 timmas bilväg från Berlin och vi var ute i god tid, men det var vägspärrar och arbeten och mycket trafik,så det blev något stressigt ändå. Väl framme konstateras , att det är fler än vi som har full lastade bilar.Det känns ganska skönt på något vis.


Vi konstaterar även att mat priser, kvalitet och utbud är ganska sorgligt och tråkigt, för att inte tala om dyrt..Vilken tur att vi hade ätit gott innan vi rullade ombord ,och att det inte fanns en enda milimeter kvar för en enda liten taxfree sak..
När vi kört genom ett blåsigt Sverige ,från söder mot norr och närmade oss Sollentuna, ser vi att tiden stått mer eller mindre still. Sonen utbrister: Vad LITET allt ser ut- små vägar, och ..ja så litet allt är, var det alltid så ?
Där gamla Ica låg har man (efter ca 5 år total katastrof) äntligen börjat projektera och på Ravalsvägen och vid badplatsen trängs mer än 45 kanadagäss ..Ja ,vad ska man säga?
Hemma finns i alla fall den älskade dottern och vårat älskade hus! Mannen kastar sig iväg till jobbet för ett överlämningsmöte ,och vi andra bär saker. På kvällen är vi inbjudna till mamma och pappa. Med den godaste maten och härligaste skratten avnjuter vi den svala svenska ,klara sommar (?) luften tillsammans ,och på natten sover vi i egna sängar ! Det var länge sedan..de tunna gardinerna fladdrar för öppen altandörr ,det kommer in pustar av dybotten (jag vet- det låter inte romantsikt och det luktar inte gott..men ändå- det hör till Ravalen och jag tycker om det !) Svalorna svirrar och verkar leta både efter sommaren och mygg - vi ligger och tittar ut mot flaggstången,där vimpeln med svenska färger blåser fram och tillbaka,sakta och sövande ,tryggt och HEMMA.
Nu börjar tiden ,där vi avslutade den för nästan 7 månader sedan.Det ser vi fram emot !