juliniberlin.blogg.se

Vi har alltid önskat att få prova på att bo utomlands , gärna i Tyskland, då vi har anknytning dit.Mina föräldrar som båda är Tyska invandrare har gett mig den bästa "basen" att uppskatta detta stora Europeiska land, dess kultur, mat, traditioner mm. Då min man ville plugga i Düsseldorf under 3 månader så tänkte vi till ! Ska jag vara själv med tonåringen hemma? Nej tack.( och detta är ömsesidigt.) Ska mannen pendla? Hur skulle det se ut om vi tog en tid tillsammans nu istället för detta eviga "det gör vi sedan", när barnen blivit äldre, när gammal behövande släkt ej finns, när ditt och när datt etc..., ni känner säkert igen resonemanget.Nu är NU och nu mår VI bra och har möjlighet. ..nu kör vi - häng med om du vill!

Resan hemåt..

Publicerad 2015-07-20 13:09:24 i Allmänt,

Nu är allt packat och klart. Vi har lämnat en "känslo resväska" i Berlin , vilket betyder att vi kommer att återse varandra igen. Vi har även släpat 2 extremt stora koffertar till vår Postbank runt hörnet. När mannen nämligen  hade svurits och svettats för andra gången under vårat Berlin projekt (ni minns resan ner från Sverige) ,så gav han upp. Då hade jag frenetesikt rensat ut matvaror och gett till grannar, olika köks och "hem" saker till Malteserhjälpen (Typ Röda korstet) och lite kläder mm till de män och kvinnor som helst sitter i parken hos oss och dricker öl,och annars brukar dra ut saker från inlämnings boxarna- alla blev glada, men icke fanns det mer plats i volvon för det. Och mannen var inte road heller..vi var båda stressade och insåg till slut att det bara fanns en lösning - frakt genom DHL /Posten. Väl där var kön lång och strax före stägning ,både varmt och lite tryckt stämmning..När vår tur kom, hade man gett oss fel uppgifter ang hur många KG man fick sända till Sverige (Varför har DHL olika bestämmelser ,beronde på vilket land man ska sända emabllaget till ? )
Vi kom rödmosiga och målmedvetna fram och dängde väskorna på vågen- och fick lika snabbt dänga ner dem pga övervikt..
Så med road publik fick således mannen och jag riva upp packning och värdera vad som skulle ut ,och vad som fick stanna..Diskussionen löd..Hur många BH:ar HAR du ientligen-ja, men de väger inte så mycket..ja men i alla falll...är det NÖDVÄNDIGT ? Och vad är det här..är du en tusenfoting- hur många skor HAR du ientligen-ja men de väger inte så mycket heller..de e ju mest foppa skor...Och det här tunga då? Det är min necessär..Va fan finns i den då? Ja det undrar jag faktiskt med..Hur kan det bli så himla tungt med lite tandkräm och hud salva?? Vi fortsatte att plocka in och ut, och till slut blev emballgen godkända .Vi kunde pusta ut och starta hemfärden. Sonen sitter som ett skruvstäd i baksätet , man kan INTE titta ut (eller in) och jag har knäna under hakan och fötterna på allt som i sista minuten stuvades dit. Rostock ligger ca 2,1/2 timmas bilväg från Berlin och vi var ute i god tid, men det var vägspärrar och arbeten och mycket trafik,så det blev något stressigt ändå. Väl framme  konstateras ,  att det är fler än vi som har full lastade bilar.Det känns ganska skönt på något vis.
 
Vi konstaterar även att mat priser, kvalitet och utbud är ganska sorgligt och tråkigt, för att inte tala om dyrt..Vilken tur att vi hade ätit gott innan vi rullade ombord ,och att det inte fanns en enda milimeter kvar för en enda liten taxfree sak..
När vi kört genom ett blåsigt Sverige ,från söder mot norr och närmade oss Sollentuna, ser vi att tiden stått mer eller mindre still. Sonen utbrister: Vad LITET allt ser ut- små vägar, och ..ja så litet allt är, var det alltid så ?
Där gamla Ica låg har man (efter ca 5 år total katastrof) äntligen börjat projektera och på Ravalsvägen och vid badplatsen trängs mer än 45 kanadagäss ..Ja ,vad ska man säga?
Hemma finns i alla fall den älskade dottern och vårat älskade  hus! Mannen kastar sig iväg till jobbet för ett överlämningsmöte ,och vi andra bär saker. På kvällen är vi inbjudna till  mamma och pappa. Med den godaste maten och härligaste skratten avnjuter vi den svala svenska ,klara sommar (?) luften tillsammans ,och på natten sover vi i egna sängar ! Det var länge sedan..de tunna gardinerna fladdrar för öppen altandörr ,det kommer in pustar av dybotten (jag vet- det låter inte romantsikt och det luktar inte gott..men ändå- det hör till Ravalen och jag tycker om det !) Svalorna svirrar och verkar leta både efter sommaren och mygg - vi ligger och tittar ut mot flaggstången,där vimpeln med svenska färger blåser fram och tillbaka,sakta och sövande ,tryggt och HEMMA.
Nu börjar tiden ,där vi avslutade den för nästan 7 månader sedan.Det ser vi fram emot !
 

Sjukhus i Berlin

Publicerad 2015-07-12 19:34:00 i Allmänt,

Från första besöket hos allmän läkaren blev det 2 remisser i handen . 1 till  öron , näsa hals specialist och en1 till barnläkaren.  Detta skriver alltså allmän läkaren ut direkt till patienten( direkt i handen) som sedan själv kontaktar de enheterna  och beställer tid . Sagt och gjort och inom 1 vecka fick jag tider till båda !!! ( jämför tillväga gångs sättet med Sverige och förundras ) Efter många turer och antal blodprover , palperingar , ultraljud och undersökningar  hos dessa , sitter vi nu på Charite sjukhuset , Louisenstraße ,Berlin . Inskrivning = formulär , EU sjuk kort ,pass och frågor . Tar med min " akt" till nästa hus , där vi väntar på att syster Ester registrerar oss och frågar mer och samma frågor igen . Aktmappen blir något tjockare . Väntar sedan på doktorn . Hon frågar ännu mer frågor samt gör ytterligare undersökningar . Hon har snubblat över toxoplasmos bakterier och undrar om Operation ska göras alls ...?. Ny väntan då specialist blir kontaktad . Vi hänvisas ändå till Narkos doktorn som går igenom ännu mer info och ställer samma frågor som de andra och några till...hos samtliga parter har jag skrivit under om att jag förstår alla risker som kan inträffa under en operation , det känns lite obehagligt , så konkret ! 
Vi kom 7.30 till inskrivningen och efter att vi gjort allt ovanstående med ett avslutande besök  hos syster Ester, nu  med en rejält tjock akt , och en OP tid nästkommande dag kl 9,  hade klockan hunnit bli 16.30 . Puh , det funkar annorlunda i Sverige ,i alla fall vad jag vet ... Men nu så . Väntar vi igen fast på själva operationen . Fortsättning följer .


Melankoliskt .

Publicerad 2015-07-12 19:29:00 i Allmänt,

Varje steg och varje andetag , varje blick, och allt jag säger ..känns som om det sista jag gör , tycker och uttrycker.! Så är det på sätt och vis , ialla fall just här i Berlin..
. Det kommer ju att dröja innan jag /vi är här igen , så 100% som vi varit ....
Vill ta med mig alla intryck , samtal och möten , alla färger , smaker och dofter . Bära dem i mitt sinne och i mitt hjärta . Plocka fram dem i Sverige och minnas med glädje . Så tacksam för att vi kunnat vara här och uppleva varandra och andra , i ett annat land med annat språk och annan kultur .  Vill göra det bästa av våra erfarenheter även i fortsättningen, och försöka , att inte bara springa vidare i ekorrhjulet  hemma ! Jag längtar såååå till familj , vänner och arbetet på min  älskande Montessoriförskola i Sollentuna , kollegor , barn och föräldrar ,ser verkligen fram emot allt !!! 
 Och ändå ... Jag kommer att  sakna Kreuzberg , Berlin och Tyskland !  


Om

Min profilbild

Cissi

Jag och min familj,provar att bo ,leva & plugga i Berlin för en stund .Annars jobbar, finns och trivs jag bra i Sollentuna! Men just nu är vi här.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela